söndag 1 september 2013

Ibland känns det för jobbigt för att orka börja

Ibland känner jag att jag verkligen hatar mitt liv.
Visst har jag vänner och familj jag bryr mig om men trotts det så känns det så tomt.
Jag har absolut ingen jag kan prata med om det som faktiskt tynger mig mest, vikten.
Det finns ingen som jag känner som vet hur mycket jag väger, visst har jag skrivit det här, men det känns ändå ganska anonymt.
Det känns även som en psykisk påfrestning att man vet att man är en tickande hjärtattack på ben.
Har hjärtproblem i familjen och enligt mitt BMI har jag sjuklig fetma (fetma grad 3)

Hittade denna bild med följder på om man har fetma grad 3
JPG image, 506 x 493
Känns så jäkla hemskt att Döden är med som en kategori. Jag är ju inte ens 20 år.
Och denna bild tog jag ändå från en tillförlitlig källa, nämligen Södertäljes sjukhus.
Klicka på bilden för att komma till hemsidan...

NEJ, JAG VILL INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE.
MEN VAD SKA JAG GÖRA, JAG HAR SÅ SJUKT SVÅRT ATT GÅ NER I VIKT

//Hanna