Ibland känns det för jobbigt för att orka börja

Ibland känner jag att jag verkligen hatar mitt liv.
Visst har jag vänner och familj jag bryr mig om men trotts det så känns det så tomt.
Jag har absolut ingen jag kan prata med om det som faktiskt tynger mig mest, vikten.
Det finns ingen som jag känner som vet hur mycket jag väger, visst har jag skrivit det här, men det känns ändå ganska anonymt.
Det känns även som en psykisk påfrestning att man vet att man är en tickande hjärtattack på ben.
Har hjärtproblem i familjen och enligt mitt BMI har jag sjuklig fetma (fetma grad 3)

Hittade denna bild med följder på om man har fetma grad 3

Känns så jäkla hemskt att Döden är med som en kategori. Jag är ju inte ens 20 år.
Och denna bild tog jag ändå från en tillförlitlig källa, nämligen Södertäljes sjukhus.
Klicka på bilden för att komma till hemsidan...

NEJ, JAG VILL INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE.
MEN VAD SKA JAG GÖRA, JAG HAR SÅ SJUKT SVÅRT ATT GÅ NER I VIKT

//Hanna

Dag 7: Frågestund för er läsare!

Ja, då kommer då den här frågestunden jag skrev om tidigare att jag funderade på att ha.
Men jag skulle uppskatta otroligt mycket om ni kunde svara på dessa frågor:
-Vad tyckte ni om denna 7-dagars grej?
-Frågor som jag kan besvara om jag skulle göra en 7-dagars grej igen?
-Egna frågor om det ni har läst om de senaste dagarna!

//Hanna

Dag 6: Vad är jag mest nöjd med, varför?

Jag var ju lite inne på detta i mitt förra inlägg, då jag kom fram till att det jag var nöjd med hos mig själv var min längd. Men ärligt talat tog det lång tid för mig att komma fram till den slutsatsen!
Men när jag väl hade kommit fram till att längden var det jag gillade mest hos mig själv så var det för att jag känner mig unik och speciell då folk säger att de skulle vilja vara så långa som jag.Och de kommentarerna gör mig glad för stunden innan jag inser hur min drömkropp är.

PS. För er som inte visste det så är jag ca 1.8 m lång.

//Hanna

Dag 5: Vad är jag mest missnöjd med, varför?

Detta är en sån otroligt lätt fråga, så mitt svar är:
-Låren
-Vaderna
-Magen
-Armarna
-Dubbelhakan
-Ansiktsformen
-Brösten

Sen kom jag på att det egentligen är en ganska svår fråga eftersom att det var det som jag var mest missnöjd med. Alltså en sak. Men nu är det så att jag är missnöjd med i stort sett hela min kropp. Det skulle väl vara längden jag är mest nöjd med men inte ens det kan göra mig nöjd eftersom att det inte syns så mycket att jag är lång eftersom att jag växer så mycket på bredden.
Men om jag nu kunde ändra på någonting bara sådär så skulle jag vilja ändra på listan ovan!

//Hanna

Dag 4: Varför startade jag denna blogg?

Jag tror att jag kan ha skrivit detta förut någonstans men det skadar ju inte att skriva det igen i så fall...
Jag startade denna blogg i hopp om att det kunde hjälpa mig att gå att gå ned i vikt.
Och då menar jag ju såklart inte att man går ned i vikt bara för att man skriver på en blogg, men min tanke är att om jag skriver på en blogg så måste jag prestera så att jag faktiskt har någonting att skriva om.
Låter det logiskt?
Sen startade också denna blogg för att OM jag skulle lyckas med mitt mål så kanske jag även kunde hjälpa andra på vägen, för jag är en sån människa som gärna vill hjälpa andra också!

//Hanna

Dag 3: När kläderna inte längre passar

Ja, vad gör man egentligen då, jo man får köpa nya i en storlek större.
Men inte nog med att de förra ex byxorna gick sönder (vilket de ofta gör för mig eftersom att de slits ut) så kommer man till affärerna och hittar inga kläder som passar min stil och det resulterar ofta i att jag går i för små och trasiga kläder för jag hittar inga nya. Det finns ju faktiskt inte upp till min storlek i alla affärer.
Jag upplever att många kläder i min storlek sticker ut så mycket då de exempelvis är jätteblommiga eller har en massa volanger överallt. Och när jag tar på mig ett sånt plagg känner jag bara mig större än vanligt.

Detta var säkert en jätte osammanhängande text, men jag hoppas i alla fall att mitt budskap når fram!

//Hanna

Dag 2: Hur är det att vara överviktig?

Det är bara att säga det rakt ut, det är jätte jobbigt!
Varje morgon när jag vaknar och ska välja kläder eller nått så ställer jag mig framför spegeln och tänker:
Jag ser väl inte tjockare ut än vanligt i den här?

Eller jag kan inte riktigt gå och köpa kläder med vännerna för jag vågar inte gå bort till de största storleksavdelningen i affären och bläddra bland kläderna i storlekarna 52-54 och uppåt när vännerna har max 40-42 på sina kläder. Så visst kan jag gå på stan med mina vänner, men då kollar jag inte på kläder, det gör jag istället själv efteråt när alla åkt hem till sig igen.

Eller när man ska hitta på nått roligt så som att hoppa studsmatta, åka karuseller, kollar på upplevelser (som man kan köpa i många affärer i form av presentkort) och sen inser man att man är för tung/tjock för det.
Då får man verkligen den här känslan att man är totalt misslyckad, och att man aldrig kommer att få göra allt roligt som många andra får göra.

Det finns säkert 1000 andra saker som jag skulle kunna skriva om under denna rubrik, men jag låter resten vara osagt så får ni gärna kommentera om det är något ni undrar om. Som ni kanske har märkt så svarar jag personligen direkt på eran kommentar!

//Hanna