Det är bara att säga det rakt ut, det är jätte jobbigt!
Varje morgon när jag vaknar och ska välja kläder eller nått så ställer jag mig framför spegeln och tänker:
Jag ser väl inte tjockare ut än vanligt i den här?
Eller jag kan inte riktigt gå och köpa kläder med vännerna för jag vågar inte gå bort till de största storleksavdelningen i affären och bläddra bland kläderna i storlekarna 52-54 och uppåt när vännerna har max 40-42 på sina kläder. Så visst kan jag gå på stan med mina vänner, men då kollar jag inte på kläder, det gör jag istället själv efteråt när alla åkt hem till sig igen.
Eller när man ska hitta på nått roligt så som att hoppa studsmatta, åka karuseller, kollar på upplevelser (som man kan köpa i många affärer i form av presentkort) och sen inser man att man är för tung/tjock för det.
Då får man verkligen den här känslan att man är totalt misslyckad, och att man aldrig kommer att få göra allt roligt som många andra får göra.
Det finns säkert 1000 andra saker som jag skulle kunna skriva om under denna rubrik, men jag låter resten vara osagt så får ni gärna kommentera om det är något ni undrar om. Som ni kanske har märkt så svarar jag personligen direkt på eran kommentar!
//Hanna
Jag förstår dig precis. Väger mer än dig och jag kan helt klart identifiera mig med det du skriver. Det känns som att man missar ett helt liv som man skulle kunna ha levt om man bara vägde mindre.. men vi ska väl dit vi också.. så småningom :)
SvaraRaderahttp://sarasviktigaresa.blogg.se/
Jo, men man missar verkligen massor. Det finns massor av saker jag skulle vilja göra/gjort vid det här laget. Men vikten och storleken har stoppat mig...
Radera//Hanna